Hur ska man älska någon, som har älskat någon förut

Jag hatar pannkakor. Jag hatar våfflor. Glass (förutom B&J) är ingenting jag helst föredrar. Igår fick jag släpa Theodor över hela köksgolvet för att visa han att det fanns mat, dessutom så åt han liggandes, så insåg jag hur lat min kattrackare i själva verket är. Min bästa vän är en höna. Jag har försökt lära mig att höja på bara ett ögonbryn sen i åttan utan att lära mig det. Den jag beundrar högst på denna jord är min bror och jag ska snart äntligen få bli faster. Igår överskattade jag min styra när jag skulle göra armhävningar och kraschade med huvudet i backen när mina armar sa ifrån att det var nog (nej, jag kraschade inte förresten, jag landade bara hårt) Jag talar innan jag tänker. Jag vill äga en get. Jag vill flytta tillbaka till Frankfurt (den staden var storslagen och underbar, punkt slut) Jag vill vara kortare. Eller längre. Det beror på hur man ser det. Min innersta önskan är att möjligheten för efterregistrering av poäng omedelbart upphör, det skulle göra min värld så mycket bättre. Jag saknar Göteborg. Jag tycker att Håkan Hellström är ett geni. Jag skäms över att jag alltid ska prata med händerna när jag ska förklara något. Jag tror (vet) att jag har ärvt det av min bror. Skillnaden är att det bara är så fruktansvärt roligt när han ska förklara saker och börjar spöka med armar, ben och varenda minsta lilla led i kroppen.
 
Jag har försökt samla mina tankar och händelser sedan igår. Detta är vad jag har åstadkommit. Kan man omformatera hjärnan och börja fundera på lite viktigare saker måntro?
 
On top of mina dagliga funderingar så har jag så innerligt ont i magen. Det skulle inte vara helt fel att amputera bort den kroppsdelen tills att detta är över. Det svider i varende minsta lilla vrå i min mage. Det värsta är att jag vet varför och det är jag som har skapat detta, men ändå så kan jag bara inte sluta läsa en viss grej och jämföra det ena med det andra, för jag är en tvättäkta dåre. Hej, jag är nog en masochist, vägrar leva i nuet och förväntar mig det värsta av människor. Men bantningsvecka är väl aldrig fel i och för sig, vem är jag att klaga, det finns ju folk som har det värre. Det är förresten väldigt rogivande att sitta och räkna hur många skedar soppa man får i sig. Synd bara att jag endast kan räkna till tre. Jag önskar att Helena var här. Hon är förmodligen enda som förstår mig och min dagliga dos av funderingar. Och att jag oftast (alltid) är väldigt sarkastisk av mig, precis som hon har lärt mig att vara. Och ja, jag var tvungen att googla det där ordet, jag trodde det hette sarkasmisk. Nu ska jag ta en promenad, sen ska jag roa mig och läsa igenom det här och räkna stavfel och omkastade ord. Väldigt intressant om frågan ställs till mig.
 
 
 
Typ så, fast tvärt om och ut och in och bak och fram. Fast bara på ett ungefär.



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback