Det jag söker har jag slarvat bort.

Även fast jag har varit i Norge hur många gånger som helst, har majoriteten av mina släktingar i detta land och är femton mil ifrån en svensk stad, i detta dall Arvika, så känns Oslo så himla främmande. Det är något nytt. Spännande. Men ändå så skrämmande. Haha, nu är jag poet också verkar det som. Men jag trivs verkligen här, ute på landet, tre mil söder om Oslo. Snart börjar jag på Universitetet också. Jag ska läsa vårparalell, som startar i februari. Can't wait. 
 



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback