The distance in your eyes

Efter en och en halv månad utan internet så har jag vant mig att leva som en grottmänniska. För med lite hjälp av mig själv så har 3 klantat till det ganska rejält. Jag som egentligen inte skulle vara skriven i Norge när jag bodde där, var tvungen att bli det ändå. Så från april till och med juli så hade 3 skickat mina räkningar till Ås. Inte till Ås i Norge, där jag bodde, utan till Ås någonstans i Sverige eftersom att dom inte skickar räkningar till utlandet. Så jag undrar egentligen hos vem dom har hamnat? Men men, nu är det ur världen och mitt internet fungerar igen, så jag kan inte begära så mycket mer.
 
På tal om något annat - ack vad jag bedrog mig själv när jag trodde att jag skulle orka mer när jag flyttade till Sveg och slapp pendla till jobbet. Jag skulle ärligt talat kunna somna nu på direkten, jag är helt sopslut. För övrtigt så saknar jag faktiskt Arjeplog. Och Helena. Mest Helena. Jag behöver en bitter norrlänning i mitt liv som sliter ner mig när jag är uppe bland molnen och svävar. Jag tror att jag ska ta och anställa en människa som ger mig en bitchslap lite då och då. Det kan jag nog behöva.
 
Jag känner mig så kreativ bakom kameran. Eller så inte. Jag använder mig inte heller av den bästa fotomodellen då Klara bäst kan jämföras med en tornado. Det är ett under att bilden blev så pass skarp som den nu är. Hon fick säkert syn på mat. Eller så tänkte hon bara helt enkelt. Hennes värld har en tendens att stanna upp ett tag då. Men hon är underbar. Det är det som räknas.



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback