Det gör inte ont, så länge du är med mig.

 
Jag saknar min bittra norrlänning så det skriker om det. Jag kan inte ens fatta att bilden är tagen för hela två år sen. Vart tog tiden vägen? Jag har i alla fall planetens finaste vän, det är en sak som är säker.
 
 
 
 
 
Varför inte fortsätta med ett Jenna och Hena maraton tänkte ju jag direkt då. Sen insåg jag att det kanske inte var en sån bra idé, då det bara finns såna här bilder av oss? Men vad gör det egetnligen, måste allt vara så seriöst här i livet?



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback