För att jag är förstörd, eller helt enkelt jävligt störd.

Jag har nog haft både den bästa men ändå sämsta helgen på länge, hur nu det går ihop. I min värld är det tydligen möjligt i alla fall. Jag har länge tvekat på om jag verkligen är en brud, då jag känslomässigt fungerar som en man i princip. Men dessa hormoner alltså, är det så det ska fortsätta i framtiden? Haha, pallar inte. Jag vet inte riktigt vad som händer mer än att det inte är okej, för jag är ett kontrollfreak gällande mig själv. Verkligen. Så det är frustrerande när både kropp och själ inte går att kontrollera som man är van vid. Jag går även på högvarv varenda vaken sekund. Det är utmattande och måste vara ännu mer utmattande för folket runt omkring mig. Ensam, kan jag inte heller vara längre. Jag som verkligen älskar att få vara ifred. Och jag har ingen aning om varför jag sitter och bölar om det här just här, det känns bara tragiskt. Men eftersom att jag överanalyserar allt och att den enda vettiga förklaringen i min kaosartade hjärna är att jag behöver en fast punkt i livet. En människa som står där med båda fötterna på jorden när jag inte gör det. Jag behöver min mor. Eller något annat. En glass kanske? Det vora gott. En öl också. Sugen som en idiot på rödvin är jag också. 
 
 
Och här kommer det klyschiga slutet. Efter ungefär tre timmars promenerande runt i Ås för att försöka sluta tänka så förbannat mycket och i hopp om att utmatta mig själv, så var det riktigt skönt att sätta sig på min favoritsten nere vid vattnet. Där kan jag vara ensam. Jag kan även sitta där timmar i sträck. Jag som inte trodde att kärlek var någonting för mig, men Gud vad jag är kär i den platsen alltså. Illa mig, gjorde jag så självklart också. Shorts blland brännässlor, är ju ingen hit. Inte heller att jag är en så förbannat klantig människa. Jag ramlar, spiller och häver sönder saker i princip hela tiden. Jag förtsår inte vad mitt problem är. Men vad är livet utan blod, svett och tårar egentligen?
 
 
Och med en låt som jag anser vara bland dom bättre här i världen så avslutar jag mitt (förmodligen) djupaste inlägg hittills och går ut och sätter mig i den mörka, underbara natten igen. Sömn just nu är ingenting för en sådan övertrött människa som jag. 



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback