Mitt hjärta är ditt att förstöra.

Nå, varför alla dessa klyschiga rubriker? För att just rubriker är det jävligaste att komma på. Så jag har kommit på den smarta lösningen att skriva den första meningen som jag hör i den låt som jag lyssnar när jag skrivit klart inlägget. Bekvämt, men kanske inte alltid så passande med texten? I varje fall, sagt och gjort så blev även rummet städat. Det tog bara sisådär två timmar. Kaos. Och tvätthögen är inte nådig alltså, jag förstår inte hur jag ens ska orka ta tag i den. Men glad, det är jag ändå. Ren lycka är väl ändå den bästa? Allting har på något sätt lossnat, med väldigt mycket tålamod och en sådan simpel sak som att tänka ett steg längre. Nu har jag har en långsiktig plan, hur jag ska göra med jobb och dylikt. Det känns så otroligt skönt. Jag är lättad. Det är en underbar känsla. Och jag kan ärligt talat själv säga att jag är värd det.
 
 
 
Intressantare bilder får man ju leta länge efter. Jag tyckte att det här fina momentet var lämpligt att föreviga, då det inte ser ut så här i normala fall. Jag kan liksom se golvet, hur sjukt är inte det? Det brukar ju agera garderob.



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback