Uppsala

Det känns underbart att vara på hemmaplan, men faktiskt så saknar jag redan Ås. Jag saknar själva samhället och alla braiga vänner som jag lyckats få där! Nu återstår att se när det bär av uppåt i landet, till ödemarken (med andra ord Ytterhogdal!) Helst aldrig, känns det som just nu. Jag är så kär i Uppsala. Men trots det så kliar det i kroppen av saknad efter mor, far, broder och djur. 
 
 
 
 
Liten har ju blivit stor och tagit körkortet! Jag och Tim fick för oss än att åka till Knivsta igår och toka runt lite med Kevin!
 



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback