Duktig idiot.

Sen sist jag skrev, så har jag lyckats springa in i en dörr och skadat mitt dåliga knä samt halkat och skadat samma knä ytterligare och skrapat upp ett fint litet sår på handen. Med fint så menar jag fint, det är jättefint! Haha... Så trots att jag har arbetat min timmar i dag och är ledig och att solen skiner så fint, så sitter jag inne på mitt rum och dricker te och målar lite. Jag känner att det här verkligen inte är min vecka, så varför utmana ödet ytterligare?
 
 
Jag sa ju att det var fint. Hur lyckas man med något sånt där liksom? Det är ju nästan som att det är tillgjort. Men sådana dumheter håller jag verkligen inte på med.



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback