Nolifer.

 
Där bor jag, just i det fönstret. Och här under, det är mitt gömställe. Seriöst, jag var tvungen att hoppa ut och in genom fönstret bara för att det påminde så himla mycket om tiden i Arjeplog. Efter fyra år där är jag ju numera expert på att använda fönstervägen på grund av nolltoleransen av alkohol på elevhemmet. Faktiskt, så fick jag en riktigt fet adrenalinkick när jag gjorde det idag, eftersom att jag var tvungen att göra det väldigt diskret och fint så att ingen såg mig och ringde männen med dom vita rockarna. Seriöst, när jag inte jobbar alltså, hjälp mig! Och förutom att gått runt och känt mig som en fruktansvärt nördig brud med min ljudbok den här eftermiddagen så har jag även hunnit ta en kopp kaffe med gott sällskap nere på caféet. Nu då? Tror jag behöver en till fönsterkick. Och eftersom jag är så extremt klumpig så kommer nog en update snart med brutna ben.



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback