Oj, vad synd.

Så tänkte jag när jag fick se mina fina bilder på HTC:n som jag nyss lyckades starta upp efter många om och men. Hjälp. Sökes. Snarast.
 
 
Så himla fagert att jag får ångest och ont i magen. Cool tjej. PS. Jag vinkar till mamma på vänsta bilden. Hej mamma, saknar du mig?



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback