Skulle ønske at jeg kanskje aldri traff deg

Skulle städa igen, hamnade framför norgealbumet och drömde mig bort en aning för mycket. Det var ändå jävligt bra där borta i grannandet. Det hände alltid så mycket saker. Och jag tror att det är det som krävs, för att jag ska kunna stanna en längre period. Att det finns engagemang och människor som alltid är aktiva. Annars dör jag snabbare än en tulpan i öknen. Det är en egenskap som jag hatar mest med mig själv. Det kan nog gå folk på nerverna. Men allt känns bara så tomt, grått och meningslöst utan det. Jag ser ingen mening men att leva samma liv varenda dag. Vart finns gnistan i det? Tillslut blir man fast i sitt egna, trista liv. Fast det kanske är helt normalt, att göra samma sak dag ut och dag in. Jag kanske ska kliva ut ur min bubbla, sluta vara så naiv och tro på en massa saker som aldrig kommer att hända och förbli en zombie jag med. Vem vet, det kanske finns tulpaner i öknen med. Nu ska jag faktiskt städa. På allvar denna gång.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback