Arjeplog

Fyra  år som jag alltid kommer att minnas. Det har var en sjuhelsikses resa, men det finns ingenting jag ångrar. Det är en sådan sinnesro att sitta och kolla på bilder, tänka tillbaka och känna att jag har haft så roligt och fått chansen att träffa så många olika människor. Såna som man har älskat men även sådana som man har hatat. Hur som haver, så är det fortfarande människor i vardera kategori som har gjort avtryck, som man alltid kommer att minnas vare sig man har tyckt om dom eller inte tyckt om dom. Och tur är det, att vissa, alltid kommer att finnas kvar hos en även fast det är hundra mil från själ till själ fysiskt avstånd. Men i mitt hjärta, så är dom så nära som det bara går.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

6 dagar kvar ♥

 
Lilla Elsa, kom hem snart. Och ja, jag köpte en rosa sele samt koppel i samma färg till henne bara för att Andreas ska känna sig så himla manlig när han erbjuder sig att rasta henne.

Trying to keep an eye on you, like a hurt lost and blinded fool

Nu har några av Elsas saker anländit. I alla fall det som behövs på resan hem från Umeå. Nu saknas bara den lilla råttan, och hon är hemma hos mig om precis en vecka.
 
 
 

Aldrig mer

 
 
Jag vill ha sommar och sol i Uppsala med min bästa vän. Nog sagt

#gangster

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
En glädje i vardagen och en tröst i sorgen. En hjälp i förtvivlan och ett hopp i ovissheten. Livet ut så länge vi får lov att ha varandra. Min skatt, min sol, jag är så glad att du är min.

That's me in the spotlight losing my religion trying to keep up with you

Jag vill hämta Elsa nu. Nu nu nu. Helst nyss. Även fast min lägenhet kan jämföras med storleken på en skokartong så blir den ändå så stor och ensam. Jag behöver fan ett liv och en fritid och jag hoppas verkligen att Elsa ger mig det. Utan mamma känner jag mig faktiskt jävligt ensam. Jag gör absolut ingenting på helgerna och på vardagarna sitter jag bara framför datorskärmen och stirrar tills det är läggdags. Det börjar spåra ur rejält. Kul liv.
 

Försökt att visa dig med blicken, men det är inte mig du ser

 
 
 
 
 
Min lilla pojke är inte så liten som jag vill tro längre. Liten blir stor. Det känns ju som om att det var igår som jag var i Uppsala och fick hämta en liten oskyldig kattunge. Det är ganska bisarrt att man behandlar och pratat om sina djur som om att det vore ens egna barn. Men dom är ju det på något sätt. Ett djur är minst lika beroende av sin ägare som ett barn är av sin mor. Jag och mamma skojade friskt om att Theodor strax kommer att få en lillasyster och spekulerade i hur han kommer att bemöta henne. Min lilla Theodor är en riktigt liten fjolla, så jag tror att han kommer bli vädligt fundersam över vad Elsa är för något konstigt litet djur som är mindre än honom. Det ska i alla fall bli roligt att se. För när Theodor är i farten, så finns det alltid något att skratta åt. Katt nummer två, spekulerade vi också i över hur hon kommer att reagera. Det var inte lika svårt att förutspå. Olivia kommer bara rynka på näsan och bli väldigt äcklad. Haha, det är standard för henne det.
 
Och sista bilden på Theo och kanelbullen är verkligen inget tillgjort. Jag och mamma hade varit och spelat minigolf och jag hade glömt stänga buren. När vi kom hem så bemöttes vi att katten satt i buren och kaninen satt utanför. Båda förstod verkligen ingenting och jag tror aldrig jag har skrattat så mycker som då. Dom är för härliga.

För en är krossad, en är din

 
Jag vill ha min Elsa här hos mig nu. Men saknaden av Klara kommer aldrig att ersättas. Jag saknar henne så. Mitt lilla yrväder.

När kommer lyckan för hundar som oss?

 
 
Så cool att jag är ocool. Om man ska ta det här från den ljusa sidan. Häftig fredag förresten. Nej

Nu när du har sagt hur du tänker, var det inte speciellt intressant

 

Legend. Finns bara det att säga om denna mannen. Låten har gått på repeat varenda lediga sekund sedan igår. För övrigt kom jag på att när jag skulle äta middag så bestod en fjärdedel av tallriken mat, resten var gurka. Jag begriper verkligen inte hur något som inehåller ungefär 96 procent vatten kan vara så gott.

Lately, I've been losing sleep, dreaming about the things that we could be

 
Nämen? #cooltjejmedkepsenbakochfram
 
Nej, om jag inte minns fel så sprang jag runt och försökte dölja mitt flottiga hår. Det såg ut som att någon hade hällt smör över det, typ. I morgon får jag i alla fall äntligem klippa mig. Jag var nog 17 år sist jag klippte mig här i Sveg, men det blir nog bra.

Jag har inte beställt nån jävla taxi

Jag dör och viker mig av skratt. Egentligen är det nog inte så roligt, men övertröttheten tar lätt över. Helt okej måndagsnöje.
 

Ett tag till

Det dummaste valet jag har gjort på länge var att gå på jobbet den här veckan. Jag som aldrig blir sjuk har smittats av ett evighetsvirus, verkar det som i alla fall. Det har spårat ut för mig totalt idag och jag har nog aldrig gjort så många misstag på jobbet som jag har gjort den här veckan. Inte ens när jag var ny. Förra fredagen var jag smart. Då tänkte jag att det var lika bra att jag var hemma tills jag kände mig bra, annars tar det ju evigheter innan man kvicknar i. Jag pallade två sjukdagar, för på tisdag var jag åter igen på jobbet. Då tyckte jag att det passade att prova på ett tag på förmiddagen var en bra idé, för att man måste vara lite aktiv för att se om man har blivit bättre, för på morgonen är det ju alltid skitdåligt. Det var inte bra alls och jag tänkte att har jag gått på jobbet så kan jag lika gärna vara kvar resten av dagen. Sen gick det vidare för att jag trodde att jag skulle få en ny karensdag om jag var hemma på onsdagen, vilket jag idag fick reda på att man inte fick någon ytterligare karensdag om först efter femte dagen man var på jobbet. Nu är det i alla fall helg och jag lär inte få sova ut något alls och vila upp mig. Sedan förstår jag inte heller hur jag ska klara en hel helg utan Andreas. Världens fjantigaste tjej? Ja. Men jag är så fruktansvärt kär i den grabben att jag inte ens själv förstår hur det kunde bli så. Men det sämsta av allt är att orsaken till jag åker hem är för att ta farväl av min underbara Klara. Jag kommer aldrig att klara mig utan min glädjespridare, hon är ju den största anledningen till att åka hem på helgerna överhuvudtaget. Kan det inte bara bli vår och sol, allt känns så tungt när det är mörk och kallt och jag bara gnäller över allt. Så nu undrar jag varför inte min andra halva Helena är här, min bittra men alldeles underbara bästa vän. Kom hit och var sur med mig, det är mycket roligare att vara sur tillsammans. Jag ska nu tröstäta en semla och tjura tills bussen går hem hade jag tänkt.
 
Lilla, vackra hund.

Hehehehheheydiyfyluvyuu